Födelsedagsfest!

Jahapp, då var det dags att fylla år igen. Och den här gången är det stora 30! Firad av jobbet har jag redan blivit, förra lördagen fick jag en smarrig födelsedagsmiddag på Sangria, växjös tapasrestaurang, av Cecilia. Och slutligen var det dags för fest för vännerna.
Redan i torsdags kom Sara och lilla Saga hit från Götet. Tyvärr kunde inte Peter komma, men det blev tjejhelg istället. =)

Eftersom lilla Saga inte kan sova om vi skulle haft festen i min lägenhet, så tack vare snälla Stefan fick jag låna hans lägenhet. Det bjöds på bubbel med tilltugg, sedan potatisgratäng med fläskfile och två såser och därefter passionsfrukttårta.
Mest komiskt var nog att är jag hämtade tårtorna igår på konsum, så stor det "Till Far" på tårtan!! Kul! Men man får ta det med en klackspark, god var den iaf..

Efter 5 timmars sömn har dagen varit lugn. Sara & Saga åkte hem vid lunchtid, sedan upp till Stefan och fixa klart det sista. Här hemma städade jag sedan undan, diskade och sånt...
Medan jag kolla på Så mkt bättre, passade jag på att packa. Japp, för på tisdag kväll flyger jag upp till Pite för att fira självaste födelsedagen som ännu inte inträffat!
Kan meddela att över halva väskan är full md julklappar.

Nu har jag smällt i mig gårdagens rester, ska nu bara vila lite. Har dock sovit två timmar i em.. =)

Kram Kram Karro

Ps. Tog faktiskt inga bilder igår, så tyvärr kan jag inte visa nåt heller...

Sjukskrivning

Nehepp, det går inte riktigt så bra för mig. Benet bråkar en del med mig, och som jag skrev sist så krävs det bara lite rörelse så kommer smärtan sedan.
Så det hela slutade med att jag är sjukskriven veckan ut. Så är inne på andra säsongen av Grey´s Anatomy, fast ska iväg och hyra film idag, samt handla lite mat.

Festen på lördag känns så där lockande just nu, trist att man inte kan vara på topp. Allt mat ska jag iaf beställa. Tyvärr vet jag fortfarande inte hur många som kommer, eftersom inte alla osa:t. Beställer väl lite extra för säkerhetes skull.

Om precis en vecka är det dags!

Kram Kram Karro

Ps, idag blir det inga roliga blåa bilder, men jag lovar att jag fortfarande är lika vacker! =)

Uppdatering

Hmm, blåare och blåare blir jag. Vaden värker och kliar om vartannat. Min plan var att vara sjukskriven tors till sö, för att sedan jobba måndag igen. Det blev inte riktigt som planerat...

Eftersom jag har varit extremt rastlös, pga allt stillasittande, så var det med glädje jag och Cecilia igår lördag, gick ut och åt en bit mat, dvs min födelsedagsmiddag (jag blir firad många gånger jag!). Bil fram och tillbaka, hemma efter två timmar. En helt lagom dag, och benet orkade med.

Sagt och gjort, en tripp till Huseby julmarknad måste väl kunna gå ann? Jo visst, inga problem  när vi gick där. Visst kändes det, men det vore väl inte så konstigt! Men nu ikväll, så här i vila, kom en smärta som bultar och påfrestar. Så nej, det blir inget jobb för mig imorgon.

Fullproppad med Alvedon och Dexofen sitter jag nu här och kollar på Beck. Men nog hade jag hellre gått till jobbet imorgon, faktiskt!

Här kommer dagens bildskörd, blånaden vandrar och skiftar färg:



Tycker mest det ser ut som Grönland.. Eller kanske Irland? =)

Blåslagen

Bör förvarna lite i förväg!! Detta kommer bli ett obehagligt inlägg, inte för de känsliga!

I tisdags slutade jag jobbet kl 17. Jag skulle träna på idrottkliniken Step/pump, och cyklade iväg den vanliga vägen dit. Ute var det mörkt, regningt och dimmigt. På med reflexvästen, cykellyset och cykelhjälmen.

Jag måste på ett ställe korsa en starkt trafikerad väg, kallas söderleden. 4-filig, men med trafikljus. När jag kommer fram är det rött ljus, så jag stannar och trycker på knappen. Härifrån är sedan minnet diffust. JAg vet att jag satte mig upp på cykeln och cyklade över vägen, det nästa jag ser är två billyktor och sedan sitter jag senare på trottoaren på andra sidan vägen.

Vad hände?
Joo, jag blev påkörd på övergångsstället, flög upp på motorhuven på bilen, slog huvudet i framrutan som krossades och landade på asfalten. Tack och lov kom ingen annan bil i andra filen.

Chockad som man är, så stiger man upp och jag säger att ingen ambulans, jag ska gå hem. "Ingen fara med mig!!" =)
Sonen till chaffören cyklar hem min cykel, som inte är allt för kvaddad och blir hemskjutsat av chaffören. När jag kommer hem, känner jag mig inte bra, så vi åker in till akuten.

Väl där kommer allt över mig, när jag ligger i ett av rummen på kir.akuten. Tänk vad som kunde ha hänt. Jag hade en stor bula i bakhuvudet, skrubbsår i pannan. Mörbultad överallt.
Mest ont hade jag i höger fot dig 4 (fjärde tån) men mer i "fästet"... Och sedan sprängde det i vänster vad. Dags för röntgen, foten + vaden. Tack och lov inga frakturer.
Kirurgen pratade om risk för
compartmentsyndrom. Men i mig ska vi inte snitta! Så efter ett par timmar fick jag åka hem.

Igår Torsdag, dvs dagen efter olyckan, började först kl 9. Envis som jag är, så gick jag till jobbet. JAg hade självklart administrativ dag och därför kunde jag sitta och jobba i min takt. Dock började min vänsteraxel bråka med mig igår, så åter igen fick jag spendera en kväll på akuten. Även denna gång utan frakturer, de röntgade även nacken. Bara en ordentlig smäll från olyckan.

Nu ska jag sluta berätta en massa hemskheter tror jag...
Blå som få är jag, ont och ömmande, japp! Benen är värst, de har slagit i bilen mest tror jag..

Här kommer lite bilder för den som vill se:





Högerfoten som röntgades, först onsdag andra bilden är dagens. På sammaben har jag blåmärke på framsidan och på insidan av knät också.




Skrubbsår på båda knäna, det ena ett större sår.






Detta är vänster vad, det värker nåt så fruktansvärt och är svullet och blått. Men men, det blir nog bättre med tiden.


Nu ska jag lägga mig ner och vila lite. Var på utbildning på morgonen, sedan sjukanmälde jag mig och cyklade hem istället. Det är segt att gå på smärtstillande och ha ont hela tiden.

Ha en bra dag!!
Kram Kram Karro

Ps, idag är jag en mkt stolt moster också!!