Bör förvarna lite i förväg!! Detta kommer bli ett obehagligt inlägg, inte för de känsliga!

I tisdags slutade jag jobbet kl 17. Jag skulle träna på idrottkliniken Step/pump, och cyklade iväg den vanliga vägen dit. Ute var det mörkt, regningt och dimmigt. På med reflexvästen, cykellyset och cykelhjälmen.

Jag måste på ett ställe korsa en starkt trafikerad väg, kallas söderleden. 4-filig, men med trafikljus. När jag kommer fram är det rött ljus, så jag stannar och trycker på knappen. Härifrån är sedan minnet diffust. JAg vet att jag satte mig upp på cykeln och cyklade över vägen, det nästa jag ser är två billyktor och sedan sitter jag senare på trottoaren på andra sidan vägen.

Vad hände?
Joo, jag blev påkörd på övergångsstället, flög upp på motorhuven på bilen, slog huvudet i framrutan som krossades och landade på asfalten. Tack och lov kom ingen annan bil i andra filen.

Chockad som man är, så stiger man upp och jag säger att ingen ambulans, jag ska gå hem. "Ingen fara med mig!!" =)
Sonen till chaffören cyklar hem min cykel, som inte är allt för kvaddad och blir hemskjutsat av chaffören. När jag kommer hem, känner jag mig inte bra, så vi åker in till akuten.

Väl där kommer allt över mig, när jag ligger i ett av rummen på kir.akuten. Tänk vad som kunde ha hänt. Jag hade en stor bula i bakhuvudet, skrubbsår i pannan. Mörbultad överallt.
Mest ont hade jag i höger fot dig 4 (fjärde tån) men mer i "fästet"... Och sedan sprängde det i vänster vad. Dags för röntgen, foten + vaden. Tack och lov inga frakturer.
Kirurgen pratade om risk för compartmentsyndrom. Men i mig ska vi inte snitta! Så efter ett par timmar fick jag åka hem.

Igår Torsdag, dvs dagen efter olyckan, började först kl 9. Envis som jag är, så gick jag till jobbet. JAg hade självklart administrativ dag och därför kunde jag sitta och jobba i min takt. Dock började min vänsteraxel bråka med mig igår, så åter igen fick jag spendera en kväll på akuten. Även denna gång utan frakturer, de röntgade även nacken. Bara en ordentlig smäll från olyckan.

Nu ska jag sluta berätta en massa hemskheter tror jag...
Blå som få är jag, ont och ömmande, japp! Benen är värst, de har slagit i bilen mest tror jag..

Här kommer lite bilder för den som vill se:





Högerfoten som röntgades, först onsdag andra bilden är dagens. På sammaben har jag blåmärke på framsidan och på insidan av knät också.




Skrubbsår på båda knäna, det ena ett större sår.






Detta är vänster vad, det värker nåt så fruktansvärt och är svullet och blått. Men men, det blir nog bättre med tiden.


Nu ska jag lägga mig ner och vila lite. Var på utbildning på morgonen, sedan sjukanmälde jag mig och cyklade hem istället. Det är segt att gå på smärtstillande och ha ont hela tiden.

Ha en bra dag!!
Kram Kram Karro

Ps, idag är jag en mkt stolt moster också!!