Avstå alkohol
Varför ska det vara så svårt för andra, när det inte är det för mig? Att inte kunna förstå, sätta sig in i eller helt enkelt acceptera.
Jag har nämligen valt bort alkoholen i min vardag. Jag känner ingen lust efter dricka alkoholhaltigt, inte heller festa loss och vara onykter. Jag tycker att en kall öl självklart är gott, och tänker inte anamma någon nolltolerans heller. Men bara för att jag inte vill festa mig redlös/salongs/lullig på lördagen, så betyder inte det att jag blir en torrboll som går och lägger mig kl elva och absolut inte kan dansa nykter.
Jag hoppas inte att världen ska förändras, bara för att jag gör det. Omgivningen reagerar dock lite olika. Vissa tycker att det är upp till mig, ser inte det som nåt konstigt alls. Medan vissa ifrågasätter varför jag inte vill dricka längre, eller "så säger du bara för att du var så bakis sist". Det som sårade mig lite dock var en kommentar; Vadå, är du gravid eller?
Så efter att ha tagit det lugnt i en och en halv månad, så festade jag till det lite med älskade Ann i lördags. Drack både vin och cider, mådde helt ok iaf på lördagen. Sedan söndagen var ingen bra dag. Kändes nästan som jag var alkoholförgiftad, min kropp tycker verkligen inte om alkohol och jag förstår den. Så det bara befäste mitt förhållningssätt.
Så alla ni där ute, döm inte ut mig bara för att jag inte dricker alkohol. Jag lovar att ha, om inte annat, ännu roligare än tidigare. För nu kommer både jag och min kropp överens.
Eller är det så här bara för att man fyller 29+ ??? =)
Innebär detta att jag absolut inte har läggning att bli alkoholist?
SKÅL!
Jag har nämligen valt bort alkoholen i min vardag. Jag känner ingen lust efter dricka alkoholhaltigt, inte heller festa loss och vara onykter. Jag tycker att en kall öl självklart är gott, och tänker inte anamma någon nolltolerans heller. Men bara för att jag inte vill festa mig redlös/salongs/lullig på lördagen, så betyder inte det att jag blir en torrboll som går och lägger mig kl elva och absolut inte kan dansa nykter.
Jag hoppas inte att världen ska förändras, bara för att jag gör det. Omgivningen reagerar dock lite olika. Vissa tycker att det är upp till mig, ser inte det som nåt konstigt alls. Medan vissa ifrågasätter varför jag inte vill dricka längre, eller "så säger du bara för att du var så bakis sist". Det som sårade mig lite dock var en kommentar; Vadå, är du gravid eller?
Så efter att ha tagit det lugnt i en och en halv månad, så festade jag till det lite med älskade Ann i lördags. Drack både vin och cider, mådde helt ok iaf på lördagen. Sedan söndagen var ingen bra dag. Kändes nästan som jag var alkoholförgiftad, min kropp tycker verkligen inte om alkohol och jag förstår den. Så det bara befäste mitt förhållningssätt.
Så alla ni där ute, döm inte ut mig bara för att jag inte dricker alkohol. Jag lovar att ha, om inte annat, ännu roligare än tidigare. För nu kommer både jag och min kropp överens.
Eller är det så här bara för att man fyller 29+ ??? =)
Innebär detta att jag absolut inte har läggning att bli alkoholist?
SKÅL!
Kommentarer
Postat av: Åsa
Jag håller helt med dig! Jag avstår också gärna alkohol och nej, jag är inte heller gravid. Förstår inte varför folk har så svårt att förstå att man helt enkelt inte vill dricka. Att man måste försvara sig och att det inte är helt naturligt som det är för mig.
Postat av: Frida
Huvudet på spiken! Med det menar jag inte att jag funderar i samma banor, men att du exemplifierar de olika reaktionerna man får om man inte dricker. Det är liksom inte okej för det flesta, och många försöker raljera bort det. Man ska alltid fatta beslut som känns bra för en själv och jag är glad att du lyssnar på vad du själv vill.
Skål vännen!
KRAM!
Trackback